I förmiddags ringde jag till tandläkaren och frågade om jag kunde få en tandläkartid snart eftersom jag misstänkte att jag hade ett hål. De hade ledigt 15:30 samma dag så jag tackade ja till den, tryckte i mig ipren, duschade i räserfart och tog bussen till tandläkaren. Från en tv-skärm i väntrummet visades något danskt tv-program och från ett pågående byggarbete utanför hördes ett konstant dunkande. Inte det vackraste mina öron har upplevt men ändå bra mycket bättre än i höstas när jag satt i väntrummet på vårdcentralen, tyckte att livet var helt meningslöst och högtalarna bjöd på klämkäcka låtar av ABBA. I den stunden insåg jag att det inte var mitt liv jag skulle ta, det var ju ABBAs musik som skulle dö. 

 

Tandläkarbesöket gick i alla fall bra. Det var bara en skada (troligtvis för att jag är en sucker för sura saker) men inget farligt. Tandläkaren och assistenten (eller vilka titlar de hade) var trevliga, jag och tandläkarassistenten pratade om west pride tills tandläkaren tyckte att vi fick sluta tjöta så att de skulle kunna lägga flourlacket på mina tänder någon gång. Sedan avslöjade tandläkaren att hen dricker cola 2-3 gånger i veckan, fast det fick jag inte berätta. Shhh!