Äventyr bland blåbärsris

Idag, när jag och min partner skulle gå och handla, tänkte vi att vi först kunde gå förbi en skog där det brukar finnas blåbär. Mycket riktigt fanns där blåbär, men blåbär var inte det enda som gömde sig i den där skogen. Det surrade nämligen omkring tusen miljarder myggor som redan hade bestämt sig för att skogen var deras och att vi var dumma inkräktare som inte hade nåt där att göra. Trots att jag hade heltäckande kläder och var insmetad i den berömda beckoljan, lyckades de flygande små helvetesklumparna leta sig in till min hud och sticka mig ca överallt. Efter en tids svärande anammade jag en alldeles särskild teknik som jag kallar "Vifta och blås".
 
"Vifta och blås" går ut på att du konstant blåser ut luft genom munnen för att försöka blåsa bort myggorna, viftar bort dem med ena handen och plockar blåbären med den andra. 
 
 
 
Du minimerar antalet myggor som flyger in i dina ögon och när du inte har myggor i ögonen är                             det lättare att se vart blåbären finns. 

 
Du blir anfådd av alla kraftiga utblåsanden och om du råkar vifta med den hand du precis plockat upp ett blåbär med är det 99% risk att du i samma veva råkar kasta iväg blåbäret.
 
Tack vare min envishet (och min stora kärlek till blåbär) lyckades jag få ihop ett gäng i alla fall och vi kunde skynda oss ut ur skogen. Phew!
 

Magisk kväll

Igår traskade vi iväg till en liten båthamn som ligger bara några hundra meter från lägenheten, beväpnade med heltäckande kläder, tusen lager myggmedel, mat och en trumma.
 
Väl framme slog vi oss ner vid några träbänkar och gjorde upp en brasa. Vi grillade maten vi tagit med oss och Jenny (min partners mamma) lät elden spänna trumman.
 
Jag satt med en majskolv i ena handen och med kameran i den andra och fotade Jenny när hon trummade. Även fotografer blir hungriga!
 
Jag fick också prova trumman. Det kändes väldigt annorlunda i jämförelse med känslan jag får när jag trummar på ett vanligt trumset, men det var annorlunda på ett bra sätt och det blev nästan meditativt. Trummandet gav mig ett lugn, jag försvann i min egna lilla värld och för en stund var det bara jag, trumman och elden. 

Framåt kvällen när solen började gå ner såg vi 40 % solnedgång och 60 % fotomaterial. Jag fotade Jenny när hon trummade med solnedgången bakom sig. Det var fint.
 
Vi satt där nere i båthamnen i flera timmar och det som gjorde att vi slutligen bestämde oss för att traska hemåt igen, var de rackarns myggorna som till slut vann över oss. Men det var en otroligt fin och mysig kväll som jag uppskattar till tusen.

Sedan senast

Under de senaste dagarna har jag:


• Lagat punkgryta. Det blev ett hopkok av krossade tomater, kokosmjölk, lök, morötter, bönor, oumph och diverse kryddor. The rice master (även känd som min partners mamma) lagade ris, sedan satte vi oss tillsammans vid köksbordet och åt och beundrade utsikten. 
 

• Pusslat. 

 

• Ätit körsbär!!! Så gott!

 

Vad har hänt i era liv de senaste dagarna?


Månader Senaste