Niotusen pusselbitar

Vardag  /  2  Kommentarer

I söndags kom min partner tillbaka med tåget. Han hade varit hos sin familj i Norrland under höstlovet. Det har känts konstigt att inte han varit hemma när jag kommit hem från något och det har känts tråkigt att inte han varit där när jag vaknat om morgnarna. Nästan varje morgon har jag kommit på mig själv med att tassa ut till vardagsrummet för att se om han sitter där och spelar Battlefield. Sedan har det slagit mig att "Aaaah just det, han är i Norrland". Mitt minne sviker mig ständigt. Det är tur att han är här igen, min pojk.

I vintras, när vi båda var uppe i ingemansland, påbörjade vi ett pussel på niotusen bitar. Av diverse anledningar (typ att det inte är jättelätt att pussla med småbarn i närheten och att vi sedan började skolan igen i augusti) hann vi inte färdigt och pusslet blev kvar i norr. Men! Nu när min partner kom ner till Göteborg igen hade han med sig pusslet. Pusselnörden i mig skriker av lycka!!!


Nedan ser ni hälften av motivet som vi pusslar. Affischen är dubbelvikt för att vi tar en halva i taget.

Jag fick även en födelsedagspresent-i-efterskott av min partners mamma. Ett halsband med en berlock som har texten "Mitt huvud slutar aldrig förvåna mig". Det är så klockrent. Det är så JAG. Tack Jenny!


Tidigare inlägg