Niotusen pusselbitar

I söndags kom min partner tillbaka med tåget. Han hade varit hos sin familj i Norrland under höstlovet. Det har känts konstigt att inte han varit hemma när jag kommit hem från något och det har känts tråkigt att inte han varit där när jag vaknat om morgnarna. Nästan varje morgon har jag kommit på mig själv med att tassa ut till vardagsrummet för att se om han sitter där och spelar Battlefield. Sedan har det slagit mig att "Aaaah just det, han är i Norrland". Mitt minne sviker mig ständigt. Det är tur att han är här igen, min pojk.

I vintras, när vi båda var uppe i ingemansland, påbörjade vi ett pussel på niotusen bitar. Av diverse anledningar (typ att det inte är jättelätt att pussla med småbarn i närheten och att vi sedan började skolan igen i augusti) hann vi inte färdigt och pusslet blev kvar i norr. Men! Nu när min partner kom ner till Göteborg igen hade han med sig pusslet. Pusselnörden i mig skriker av lycka!!!


Nedan ser ni hälften av motivet som vi pusslar. Affischen är dubbelvikt för att vi tar en halva i taget.

Jag fick även en födelsedagspresent-i-efterskott av min partners mamma. Ett halsband med en berlock som har texten "Mitt huvud slutar aldrig förvåna mig". Det är så klockrent. Det är så JAG. Tack Jenny!


12 augusti 2017

Lördagen den tolvte augusti, år tvåtusensjutton, spenderade jag i en park tillsammans med min partner, hans familj samt en familjevän och hennes två barn. Vi hade en himla mysig dag ihop och jag kände mig bara glad och fri.
 
Först promenerade vi iväg till mataffären för att köpa lite frukt och annat vi kunde ha med oss att äta. Eller, det var bara vi vuxna som promenerade eftersom barnen valt ut bobby car och springcykel som transportmedel. 
 
De två äldsta barnen fick varsin liten kundvagn att köra runt i affären med. Att se dem traska runt med sina små ben och nyfiket scanna genom varje hylla med blicken, bakom en minivagn som ändå var i samma storlek som de själva fick mitt hjärta att smälta lite. 
 
När de försvann bakom frysdiskar som var något högre än de själva syntes bara en lång flagga röra sig fram och tillbaka.
 
Här hölls en lång och nogrann diskussion kring vilken tidning som borde köpas. Barnen såg ut som ett vuxet par som var och handlade och försökte diskutera sig fram till vilket köp som skulle bli bäst, genom att väga för- och nackdelar i ett antal minuter.
 
När vi var framme vid parken gjorde vi upp en eld, trummade, dansade, lekte och tog feministiska foton till en fototrio som vi bildat. Det blev väldigt fina bilder och helst skulle jag vilja visa er allihopa nu nu nu, men det måste få vänta. Vi har nämligen massa spännande, hemliga planer kring vad som ska göras med bilderna och då skulle de projekten kännas lite som avslagen cola ifall jag visar alla bilder i förväg. 
 
Pussy power hejdå
 

Full rulle och fotorulle

Det är fullt upp här för det mesta och jag har svårt att hitta tid till att skriva, men jag har det bra här uppe i Norrland! Idag gick jag, Jenny och småttingarna till affären för att hämta ut en fotoförstoring. Fotot blev liiiite överexponerad men om man står på avstånd och kisar med ögonen är det fantastiskt fint. Vi ska fila lite på redigeringen så att det blir så som vi ville ha det, sedan ska jag visa fotot för er! 

När vi hade hämtat fotot och fikat lite tillsammans i solen gick Jenny till jobbet och jag tog med småttingarna till en lekpark. Vi lekte länge ute i lekparken. Klättrade, åkte rutschkana, gungade och sprang barfota i gräset och spelade fotboll utan boll. Jadå, det går alldeles utmärkta att spela fotboll utan boll! Nyckeln är fantasi.

Nu sover de snart båda två och jag tittar genom dagens bilder kameragalleriet på min telefon. En av bilderna föreställer mig och treåringen när vi skuttade till affären hand i hand. "Traktorn äter blommorna!" förklarade han när han drog sin leksakstraktor genom blommorna som växte längs trottoaren.


Månader