... potatis. Nailed it!

 

Slängde ett öga på klockan av ren vana, sådär som man gör stup i kvarten trots att man egentligen är totalt ointresserad av hur mycket klockan är. Såg att klockan var fyra. Insåg att jag inte ätit lunch. Ajdå. (fast är det inte okej att vara extra dålig på livet när man är sjuk?)

 

Värmde klyftpotatis som blivit över från gårdagens middag och såg till att få ut alllllllt som fanns kvar ur bunken med hummus. Hummus är livet! Egentligen skulle jag vara helnöjd med att bara äta en stor skål hummus till lunch. Det som stoppade mig var när jag tänkte på hur kallt, mörkt och ensamt potatisklyftorna skulle ha det i kylen om jag lämnade kvar dem. Jag kände mig nästan lite elak. Ungefär som när jag var liten och jag var så arg att jag kastade mitt gosedjur i golvet. Det hann knappt gå en sekund innan jag drabbades av skuldkänslorna från helvetet och var tvungen att plocka upp gosedjuret i min famn igen, krama det hårt och säga "förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt, jag menade det inte, förlåt". Verkar ha gått lagom bra att växa ifrån det där hehe.