Min relation till begreppet är uppbyggd på alla de situationer som människor runt omkring mig hävdat att de kan inte göra si "för då blir det dålig stämning" eller "Men Clara, lägg bara ner disskussionen. Vi vill inte ha dålig stämning". Då kan jag inte låta bli att bli lite nyfiken. Vad är den där dåliga stämningen ni talar om - och varför är ni så rädda för den? 

 

Oftast stöter jag på begreppet i samband med diskussioner där de delaktiga inte är överens med varandra. Den här dagen är ett ganska bra exempel på detta. Jag drömde mardrömmar, steg upp klockan sex, åkte till skolan, skrev mitt prov i spanska och både provet och tillvaron kändes okej. När jag tagit mig till salen där nästa lektion skulle ha ägt rum fick jag höra från klasskamrater att jag inte skulle ha den lektionen, att jag faktiskt inte skulle ha någon lektion alls förrän teaterföreställningen som klassen skulle gå på ikväll. "Va? Det här kände inte jag till", tänkte jag, som trots mina koncentrationssvårigheter ändå hade känt mig rätt säker på att jag förstått all information läraren gav oss dagen innan. "Ja ja, jag har ju missförstått saker förut. Vi kanske inte har lektioner idag", tänkte jag och stack därifrån. So far so good. 

 

Senare på dagen, när jag inte befann mig på skolan längre, fick jag läsa i klassens gruppchatt att vi visst skulle ha lektion idag. Då påpekade jag att skolan kunde vara tydligare med information och att det hade varit bra om all information fanns på ett och samma ställe så att alla elever får rätt info och har koll på läget. Jag möttes av spydiga kommentarer som varvades med härskartekniker där folk försökte tala om för mig att allt var mitt eget fel, att jag har eget ansvar att ta reda på saker och att jag fick skylla mig själv om jag inte lyssnade på lektionen. Vänta lite nu, jag gjorde alltså mitt bästa att lyssna på lektionen och kom till skolan som jag skulle? Och sedan fick jag höra av klasskamrater att jag inte skulle vara i skolan och då stack jag därifrån? Och sedan, när jag påpekade att skolan hade kunnat ge tydligare information till alla elever (jag skrev "alla" pga ville inte hänga ut de jävlarna som gav mig felaktig information) så att inga frågetecken eller missförstånd behövde ske, fick jag höra att jag skulle skylla mig själv? Ja, exakt så gick det till. Och de som varken följde chattkonversationen som en biofilm eller deltog i den faktiska diskussionen, de försökte gång på gång förklara att vi skulle sluta diskutera för att det skulle bli dålig stämning. Och vi vill ju inte ha dålig stämning när vi snart ska ta studenten? Och tänk på att det är jul snart, hallå???? Den där jävla julen. 

 

Jag gillar inte julen, jag vet inte vad dålig stämning är och jag känner inte heller något behov av att rätta mig efter vad det än kan råka vara för något. Min enda vilja var att uttrycka min åsikt om att skolan hade kunnat vara tydligare med sin information. Med tiden uttökades viljan till att jag även ville försvara mig själv mot alla påhopp och härskartekniker som plötsligt haglade ner över mig. Är det dålig stämning när en ensam individ får ta emot en jävla massa skit från en större grupp människor som inte delar den individens åsikt? Nog kan jag hålla med om att det är dåligt - riktigt dåligt - men är det dålig stämning? Kanske innebär dålig stämning att den enskilda individen uttrycker sin åsikt trots att den större gruppen uppenbart är av en annan åsikt? Fast just detta tycker jag inte är något dåligt, jag tycker ju att man ska stå upp för sina åsikter och för sig själv, annars hade jag inte gjort det. Om det inte är dåligt, kanske det bara är "stämning"? Det kanske helt enkelt bara är så att ibland inträffar det stämning. Så måste det vara.