Jag är inte en person som tror på att man kan ha "tur" eller att man "fick en extra chans". Som jag ser det så bestäms framtiden av alla småval vi gör hela tiden, utan att kanske tänka på dem. Att stanna till vid en kiosk och köpa ett paket tuggummi efter skolan, istället för att sätta sig på första bästa buss därirån, skulle absolut kunna rädda ens liv. Det skulle ju faktiskt kunna hända att den där "första bästa bussen" några hållplatser senare råkar ut för en brutal trafikolycka, medan du står inne på Pressbyrån och försöker välja mellan jordgubb- och minttuggummi.

 

Jag vet inte vilka fjuttiga små tuggummiköp som ligger bakom den här positiva nyheten men tack till alla tuggummihandlare där ute! Ni bidrog till att jag slapp ha skola till klockan 17 idag. När jag skulle stänga av alarmet som tjöt klockan sju imorse såg jag en notis på mobilskärmen. Den här:  

Jag har aldrig varit så glad över en vattenläcka förut. Tack vare vattenläckan fick jag sitta i min pikachu-kigurumi och spela Walking Dead istället för att sitta i en skolbänk. Och snart ska jag iväg och träffa min kompis Wilma. Jag säger bara en sak: qué viva la vattenläcka!