Inga nazister i Göteborg

Innan jag la mig igår satte jag alarmet att ringa klocka åtta. Tre timmar senare, klockan elva, skulle vi antifascister i Göteborg samlas på Heden för att hålla en manifestation emot NMR. Nazisterna skulle demonstrera mellan 12-15 som jag förstått det så när klockan var runt 13 begav vi oss iväg i stora tåg för att demonstrera emot. Allting var väldigt oklart cirkaaaa konstant och eftersom över 10 000 människor samtidigt försökte hålla sig uppdaterade på sociala medier gav nätet upp helt och hållet. Ingen verkade riktigt veta vad det var som hände, var NMR befann sig eller vart de var påväg. Dessutom hölls flera olika motdemonstrationer utspritt i staden, som förmodligen sysslade med aningens olika saker vid olika tidpunkter. 


Det var i alla fall väldigt bra stämning bland oss motdemonstranter. Gemenskapen, styrkan, hoppet och ilskan låg liksom i luften och det var som att jag drog ner alla de känslorna i lungorna genom varje andetag. Trots att jag var satans jävla pissförbannad över att fortfarande behöva demonstrera emot nazism för att försvara demokratin och våra basala mänskliga rättigheter, fann jag ändå någon sorts känsla av hopp när jag tittade mig omkring och insåg att jag stod mitt i smeten av tusentals antifascister som alla var där av samma anledning. Barn, gamla och unga. Punkare, hipsters, adidasklädda och så kallade "mainstreams". Människor som pratade alla möjliga språk - jag lyckades uppfatta svenska, spanska, tyska, danska och engelska. Tillsammans för demokratin. Och i efterhand fick jag reda på att antifascister hade totalblockerat vägen där NMR tänkte gå, vilket gjorde att nassarna aldrig ens kom fram till stället de tänkte stanna och skrika ut sin propaganda. Vi var starkare. Heja oss!


Busy busy busy

Hej på er! Jag hoppas att ni alla har det fint. Själv mår jag himla bra för tillfället. Jag känner mig tillfreds med min tillvaro och jag har fått tillbaka mitt driv till skapandet. Frånvaron på bloggen beror på att jag haft så hejdundrans mycket saker för mig att de enda potentiella bloggtillfällena har varit under natten, varpå jag har prioriterat att sova. 
 
Min skoldag var kort idag, från 11:45-12:50, så jag kunde både klämma in en sovmorgon och en mysig eftermiddag på ett café i stan. Jag pluggade, gjorde upp en arbetsplan för mitt gymnasiearbete och passade på att skriva i min analoga dagbok.
 
Jag kom hem för någon timme sedan och såg ut som om någon hade strösslat regndroppar över mig. Det syns inte så bra (läs: inte alls) på fotot men jag måste ju klämma in en bild på mitt ansikte lite då och då hehe
 
Förresten, ni som lyckades tyda min handstil på bilderna av dagboken läste ju att jag har fotat masssssor de senaste dagarna. Jag tänkte att jag skulle kunna göra ett inlägg som jag proppar fullt av bilder från mitt senaste gatufotograferande. Skulle ni vara intresserade av det? 
 
Önskar er alla en fin helg. Kramar till er! 

Tacksam och mensig

Jag har mens, är varm som ett element (jag går klädd i enbart hängslebyxor för att inte råka svettas till döds), jag varvar ofrivilligt cravings med illamående och min mage är ungefär lika uppblåst som fastern i Harry Potter. 

Jag förstår att ni måste bli alldeles överväldigade av myskänsor från raderna ovanför. Det låter ju så härligt att man nästan vill lägga upp en soffbild på Instagram och hashtaga massa mysiga ord, så att ingen ska råka tro att jag har det mysigare än vad ni har. 

Skämt åsido, jag mår ändå helt okej mitt i all misär (mensär?). Försöker påminna min hjärna om saker jag faktiskt uppskattar och mår bra av, eftersom hjärnor annars har en tendens att påminna en om det råka motsatta. Därför gjorde jag en positiv lista!

Såhär såg jag ut när bästa mattrucken i götet fixade dundergod mat som nockade ut menstrollet i mig.

Vad är ni tacksamma för idag?


Månader