Inga nazister i Göteborg

Innan jag la mig igår satte jag alarmet att ringa klocka åtta. Tre timmar senare, klockan elva, skulle vi antifascister i Göteborg samlas på Heden för att hålla en manifestation emot NMR. Nazisterna skulle demonstrera mellan 12-15 som jag förstått det så när klockan var runt 13 begav vi oss iväg i stora tåg för att demonstrera emot. Allting var väldigt oklart cirkaaaa konstant och eftersom över 10 000 människor samtidigt försökte hålla sig uppdaterade på sociala medier gav nätet upp helt och hållet. Ingen verkade riktigt veta vad det var som hände, var NMR befann sig eller vart de var påväg. Dessutom hölls flera olika motdemonstrationer utspritt i staden, som förmodligen sysslade med aningens olika saker vid olika tidpunkter. 


Det var i alla fall väldigt bra stämning bland oss motdemonstranter. Gemenskapen, styrkan, hoppet och ilskan låg liksom i luften och det var som att jag drog ner alla de känslorna i lungorna genom varje andetag. Trots att jag var satans jävla pissförbannad över att fortfarande behöva demonstrera emot nazism för att försvara demokratin och våra basala mänskliga rättigheter, fann jag ändå någon sorts känsla av hopp när jag tittade mig omkring och insåg att jag stod mitt i smeten av tusentals antifascister som alla var där av samma anledning. Barn, gamla och unga. Punkare, hipsters, adidasklädda och så kallade "mainstreams". Människor som pratade alla möjliga språk - jag lyckades uppfatta svenska, spanska, tyska, danska och engelska. Tillsammans för demokratin. Och i efterhand fick jag reda på att antifascister hade totalblockerat vägen där NMR tänkte gå, vilket gjorde att nassarna aldrig ens kom fram till stället de tänkte stanna och skrika ut sin propaganda. Vi var starkare. Heja oss!


Kommentarer

Vill du säga någonting?

Ditt namn:
Kom ihåg mig

Din e-mail (frivilligt & syns bara för mig):

Din blogg/sida:

Din kommentar:

Trackback